Allergi

De två vanligaste förekommande allergierna på hund och katt är foderallergi och atopi. Atopi innebär överkänslighet mot luftburna allergener som finns i inandningsluften tex. dammkvalster, pollen och mögelsvampar. Vanligaste symptomen på allergi är klåda i varierande grad.

Utredning av klåda är ett detektivarbete. Eftersom det finns många orsaker som ger liknande symtom hos hund och katt behöver man utesluta ett flertal sjukdomar. Klåda kan orsakas av bla. atopi, foderallergi, kontaktallergi, utvärtes parasiter, invärtes parasiter tex. hakmask, överkänslighet mot bakterier, mjällbildande hudsjukdomar och nervositet.

Foderallergi

Foderallergi förekommer hos hundar och katter av olika åldrar, raser och kön.  Den vanligaste symtomen är klåda och kroniska öronsjukdomar.  Hos 25 % av drabbade individer förekommer enbart öroninflammationer. Enbart hos 10 % förekommer diarre.  De vanligaste allergiframkallande proteiner är nötkött, soja, ägg, vete, fläskkött, kyckling, havre och majs. Konserver som tonfisk, makrill och sardin innehåller histaminer som kan framkalla foderallergiliknande symtom. Matens tillverkningsprocess som kokning, upphettning, ändring av pH värdet etc. kan förändra maten och således öka risken för allergiska reaktioner. Vitaminer innehåller ofta små mängder köttproteiner för att öka smakligheten.Det hjälper vanligtvis inte att byta torrfoder okontrollerat till ett annat då de flesta innehåller liknande proteiner.

Diagnos

Det enda pålitliga sättet att diagnostisera foderallergi är en så kallad eliminationsdiet. Hos foderallergiker försvinner klådan efter man har bytt proteinkällan i fodret till en sort djuret inte är allergisk mot. Klådan återkommer så fort man har bytt tillbaka maten som djuret åt tidigare.
Elimiminationsdiet utförs på följande sätt: Man väljer en proteinkälla och en kolhydratkälla av sådan sort som djuret inte har ätit förut. Dessutom behöver man tillsätta vitaminer, spårämnen , essentiella fettsyror i maten men de får inte innehålla allergiframkallande ämnen. Djuret får inte äta något annat (tex matrester från kastrullerna eller från golven) som skulle kunna förstöra testet.  Man måste strikt följa anvisningarna och inte ens ge en smula av någon annan mat i totalt 8-10 veckor.

Atopi

Atopisk dermatit karakteriseras av klåda i ansiktet, i armhålorna, ljumskarna, på tassar och ben och runt analöppningen.
Atopi kan vara ärftligt och därmed förekomma oftare hos vissa raser tex. Labrador Retriever, Rhodesian Ridgeback, Dalmatiner, Schäfer, Golden Retriever, flera sorts terrier och bulldogs.

Klådan kan vara till en början säsongsbetonad, men utvecklas ofta på sikt till att vara året runt.
Alla djur tål en viss klåda men när en sk. klådtröskel överskrids börjar djuret klia sig. Klådtröskeln kan variera mellan olika individer. Väldigt nervösa och spända djur har tendens att börja klia sig lättare än andra. Dold tendens för klåda kan bli synlig vid samband med någon annan sjukdom som seborre (överdriven mjällbildning),  infektion i hårfolliklarna (follikulit), överkänslighet mot bakterier eller infektion i huden pga jästsvampsangrepp (malazessia). Stress kan försvåra klådan.

Öroninflammtation kan vara ibland ett enda tecken på atopi.

Diagnos

Idag finns det flera metoder för att ta reda på om ditt djur är atopiskt. Tidigare trodde man att hudpricktest var det enda tillförlitliga testet att ta reda på om djuret är atopiskt. Nu finns det även blodtest där man mäter sk IgE antikroppars alfareceptorer i blodet. Risken för falskt positiva resultat har minskat markant med den nya mätmetoden. Det finns större risk att få falskt negativa resultat om djuret tex nyligen har stått på någon form av kortisonpreparat.

Behandling

Det bästa behandlingsalternativet mot atopi är sk. hyposensibilisering. Man vänjer kroppen successivt till ämnen (allergener) som kroppen reagerar mot via en serie av injektioner.

När det är dags att börja behandlingen går veterinären genom hur man ger injektionerna under huden samtidigt hur man är uppmärksam på om djuret skulle överreagera mot injektionen. Vid en överkänslighetsreaktion kan djuret må illa eller svullna upp i ansiktet. Sådana reaktioner är relativt sällsynta och går oftast över med kortisoninjektion och dropp.

Ca 80 % svarar mycket bra på behandlingen, av dessa blir 20% markant bättre. Hos återstående sker ingen förbättring.

För de som inte svarar tillfredsställande på behandling finns det ett relativt nytt läkemedel som innehåller ciclosporin. Nackdelen med detta läkemedel är dess höga pris. Behandlingen är oftast livslång. Det är även bra att komplettera behandlingen med olika fettsyror i rätt proportion (omega 3 och omega 6).

Ibland måste man lindra klådan hos hund med kortison och antihistamin. Hos katt använder man enbart kortison.